Sedan hade jag världens underbaraste ridlektion igår, vi tränade balans med inspänning och såklart barbacka. Sedan sa min otroligt snälla ridfröken att idag skulle vi galoppera! liksom vad kul! det har inte jag gjort på länge. Men rädslan hann ifatt mig, alla dessa år av mobbning ifrån ridskolan innan jag fick Anso hade förstört mig, det kändes jämt som om jag jag skulle kräkas. varenda hopplektion med romppan när jag ingick i barngruppen.. Jag mådde så dåligt. Mina ridlärare har ju bara sett ner på mig! såklart att jag mådde dåligt, den där spy känslan kom igen, nu sa jag till mig själv, att snart kommer det upp. Men istället peppade Anso mig. Hon berömde mig både länge och och väl hur fint det såg ut, både i balans och annat.
Jag minns en hopplektion med Romppan i höstas. jag hade hoppat en bana men missade ett hinder för jag kände så där att jag skulle spy, vet ni vad hon sa då, hon jag hade som ridlärare? " De är nog för det är så dammit här" och skrattade lite.
eller inte. DAH...
Bilden är tagen ifrån Hippson.se
Sedan fick jag galoppera barbacka själv också, det är så kul och skönt att visa omvärlden att jag verkligen kan, när dem inte tror mig, men jag vet att jag kan.
Mamma tycker också om Anso, Anso tar mig på rätt sätt och lär ut på ett pedagogisk sätt, förstår jag inte uppgiften på en gång så tar hon om det och förklarar enklarare. Anso skojade igår och sa att "de här , det kommer att kännas imorgon" jag skratta för mig själv och tänkte:" Vadå? jag får ju aldrig träningsvärk nu förtiden, eftersom jag alltis stretchar när jag sticker till kören" Jag tar tillbaka det idag! i armar och rygg och lår känns det som satan, vet inte om jag vill veta hur morgondagen kommer att se ut.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar
Skillnaden mellan nyktert och onyktert är jävligt liten