Bara för att jag inte kan släppa den otroligt positiva hoppträningen med Silver i Torsdags!
Banan Annso och Ammi byggde såg ut såhär:
Första gången jag ritar en bana i paint så mobba den inte!! Mellan F och M är det vanliga hinder med hinderstöd. vid H och den på medellinjen var cavaletti hinder. Den vid F byggde dom om senare till ett kryss. Och jag har under lektionen fått två års ridlära på köpet utav Ammi.
Efter att ha hoppat enstaka hinder så börja jag tillslut gråta, som vanligt, min ridning har allt utom en sak, mitt självförtroende, som Annso sa, och mobbningen har gjort sin sak i det hela, men nu är det slut på det, jag tänker träna upp det, började redan igår kväll då jag tänkte på tävlingen... ( ÅTERIGEN) och kollade hoppbilder, men helt plötsligt så kände jag den där känslan som jag brukar få när jag rider, när jag ska göra avancerade saker som jag kan men jag inte tror på mig själv att jag klarar av. Men istället för "Spykänslan" så var den tvärs om! Jag kände att jag trodde på mig själv, jag trodde på Silver, kände mig så stolt!<3 Men efter att ha tagit mig igenom banan x antal gånger i båda varven kände jag mig glad, att äntligen kommit över min rädsla, stegvis.
Enstaka hinder i trav, och några i galopp, sedan var det valfritt att ta hela banan i galopp eller trav, först ba "galopp?!" nää tar det lugnt först gillar i trav.. Men gjorde galoppskänkel ändå och tog hela banan i galopp. :D
Jag vet inte hur jag ska träna upp den. orkar inte gå varje dag innan jag ska lägga mig och titta i spegeln och säga tre saker jag har gjort bra under dagen/ tre saker jag utövar bra. får nog försöka gör mer avancerade saker som jag inte tror att jag klarar men jag klarar dem ju ändå. Behöver nog bara tro på mig själv... Sedan kanske man skulle kunna prova på en fälttävlan? Det skulle nog vara kul! :) Nu ska jag äta mat. HUNGRIIIIIG.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar
Skillnaden mellan nyktert och onyktert är jävligt liten