Efter en hel dag i stallet så sitter jag nu med Hanne och diskuterar proven. Varför känns det bara som att allt kommer misslyckas? Med gråten i halsen så tänker jag bara på den där kursen som bara gick fel. Först försöker jag bara hitta någon som kan skriva ett intyg åt mig. Sedan peppar alla mig att jag ska göra ridprovet endå. Britta sa att om jag har klarat av att rida Andelins häst Tuffe i Vojakkala i somras, klarar av att galoppera med Skorpan,so as shure as hell I can make that test!
Men varför känns så här då?
Nej, jag måste verkligen samla mig, inte gråta och faktiskt säga att jag gör det här för kul inte för att verkligen ska tävla i framtiden! Eller jo, tävla någon gång... Kanske, om jag hinner.
Det skulle faktiskt kännas rätt skönt om jag får kortet. För då vet jag att jag klarar det här. Visar er att jag faktiskt inte är så B som ni tror.
Nu ska jag tagga SHS!!!
Jag och UpperBay, Våren 2010
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar
Skillnaden mellan nyktert och onyktert är jävligt liten