Ont :/

Jag saknar oss

1,5 år sen

1,5 år sen jag fick rida dig första gången

1,5 år sen vi började dela vägen tillsammans

Jag vågar fortfarande inte säga att jag är för lång, för dig gumman.
♥

Våren 2010 kom du till HR, och vi började våran fantastiska resa, jag red dig första gången på en dressyr lektion, direkt fasnade jag för dina ögon, dina ögon som sa Hej, jag bestämmde mig direkt att det var dig som jag skulle vilja ha, en vit flugskimmel och D-ponny på 14 år, Jag fick rida dig för att ingen annan ville.. Ingen ville ju ha stallets trögaste ponny! Men jag fastnade och ville rida dig. Alltid. Varje lektion, varje drop in, varje kurs. I hagen var du låg I rang vilket du fortfarande är
♥.

Efter 3 veckor med dig va vi på våran första hoppträning, 

På alla hoppträningar som jag inte ville hoppa... Du fanns där och såg på mig med dina fina ögon som bara du kan. Träningarna gick inte bra. Alla kallade mig tönt och loser för jag inte ville.. Jag trodde inte på mig sälv. Men jag trodde på dig men jag vågade ändå inte, jämt ont i magen och grät, gråtit har jag gjort många gånger i din man. Sedan fick jag byta ridlärare och fick din ägare. Hon var underbar och fick mig att börja tro på mig själv i hoppningen och på oss tillsammans som ekipage.I februari var du och jag på våran första hopptävling tillsammans, clear round och det var blandade stora hästar och ponnys, höjden spelar inte någon roll, bara att du orkar igenom tillsammans med mig är en vinst. jag var jätteglad över att jag hade vunnit över de som kallade mig tönt och loser. Att de såg att man behöver en bra relation för att komma vidare. Kärlek.
Rosetten hänger fortfarande på min vägg. Hela tiden. Med en bild på oss två på väg över ett räcke :)
♥

Vi forsatte att leva vårat fantastiska liv, jag red ofta barbacka för det gillade du. Att galoppera med dig va det bästa jag visste.  Du ska bara veta hur mycket jag skrattade varje gång jag flög av dig, du gav mig hela tiden den där blicken, Förlåt, det var inte meningen.
♥

Varje gång jag hr varit ledsen och kommit till dig, ville inte visa, men du såg det, du såg att jag behövde hjälp och att du var tvungen att hjälpa mig. Du var världens snällaste. När din ägare var sjuk så red jag för Lena H-

Du lärde mig att få ner dig stadigt på tygeln och du gick verkligen jättefint !

Hoppningen var väl sådär. Sista lektionen för terminen.

Du var så glad men jag var lite rädd för du var så glad och jag visste inte hur jag skulle göra.

Vi började med studs, och du kom över.

Tillslut blev en kombination och du vägrade. Och jag flög.

Du vägrade flera gånger, och jag flög av och fick tugga sand flera gånger.

Jag ramlade med ryggen mitt på hindret och fick jätte ont men du hjälpte mig upp på din rygg igen och vi försökte igen.

Och jag var jätteglad för du hoppade ett hinder mer än förut och dessutom det hindret du stannade på.
♥

Jag skulle vilja starta fälttävlan med dig, dressyr och allt! Även om det blir placeringar så betyder dem ingenting för mig!

För du har alltid kommit etta i mitt liv ! Alltid vart den enda för mig !

Det var tungt att säga Hejdå, både till dig och till din ägare, och tårarna föll. 

Så många gånger, när jag skulle lämna dig I hagen så grät jag hela vägen fram och tillbaka.

Jag vet att du såg och du tittade på mig som bara du kan.

“Det kommer bli bra” sa din ögon.
♥

Jag trodde flera pussar och kramar bilder och minnen skulle göra så att jag skulle klara mig en tid, men redan dagen efter saknade jag dig något enormt.

Dig drömmer jag alltid om.

Älskar dig Silver Hurley

Saknar dig något enormt.

Du och jag föralltid i mina drömmar.

♥